Att färga

Uppdaterad: 2020-12-13






Det finns olika sätt att färga på och sällan blir resultatet det samma. Flera faktorer påverkar: vilket material som färgas och hur detta material är hanterat. Ett välanvänt och vältvättat bomullslakan drar ofta åt sig mer färg än ett nyköpt bomullstyg. Används vilda växter påverkas resultatet av när på året växterna är plockade och hur färska de är när de hamnar i grytan.

Färgning med växter och svamp görs med fördel utomhus eller i ett kök/labb med bra utsug. Vid hemmafärgning är det viktigt att ha separata grytor och redskap till all betning och färgning. Lika viktigt är det att vara noggrann med städning, skyddsutrustning och att ventilera.

Grunderna inom färgning har jag lärt mig genom att gå en utbildning och där färga med syntetiska färger. Klivet till att själv börja experimentera med växtfärgning var inte särskilt stort.
Nedan finns några tankar om hur jag färgar, vad jag använder och hur jag resonerar. Aningen generellt, för min process varierar. För mig handlar det mycket om improvisation: se hur färgbadet artar sig, gå på känsla och förhoppningsvis lära mig något på vägen.

ÖVRIGT
· Varje enskilt bad på den här sidan har numrerats med en siffra. Återanvänder bad betyder att jag värmer upp samma färgbad ännu en gång, ofta adderas någonting mer än betningsmedel och textilier.
· Tid i bad är den totala tid som textilier legat i färgbad (oavsett om plattan är påslagen eller inte).
· Mixat bad betyder att jag använt mer än ett färgämne.
· Jag utgår alltid från vita textilier – om inget annat anges.






TEXTILIER

Växt- och svampfärgning görs med fördel tillsammans med textila naturfibrer. Nedan finns några exempel listade.

Växtfibrer kan delas in i Frö- och fruktfibrer (bomull, kapok, kokos) samt Stjälk- och bastfibrer (lin, rami, hampa, jute, sisal).

Djurfibrer kan delas in i Körtelsekretfibrer (silke) samt Hårfibrer (fårull, alpackaull, kashmir, mohair, hundhår). Själv lever jag med en samojedblandras och hennes vinterull går utmärkt att färga (och spinna).  

Konstfibrer som jag färgat en del med är viskos. Viskos består av regenatfibrer som är fiber framställda av naturprodukter. Viskos är en cellulosaprodukt.


TEMPERATUR


Vid färgning brukar jag följa de allmänna tvättråden som gäller för respektive material.


Bomull tål tvätt upp till 95 grader. Lin ska helst inte tvättas varmare än 60 C. Ull tvättas skonsamt i 40 C. Siden ska också tvättas skonsamt, inte varmare än 40 C. 

Val av temperatur beror också på färgämne. Krapp bör till exempel inte hålla en högre temperatur än 60 grader (för att bli som rödaktigast). 


Kallfärgning är också ett alternativ. Då låter jag ett färgbad stå förslutet i burk under en längre tid. 


HUR MYCKET VÄXTER, HUR MYCKET SKAL?


Det beror på. Vid användning av vilda växter kan en utgångspunkt vara att det går åt ca 300 gram färskt växtmaterial för att färga 100 gram textilier. Är växterna torkade behövs en mindre mängd.

Jag brukar använda den mängd jag för stunden har. När jag färgar med lökskal behövs inte samma mängd skal i relation till textilier som ovan för att få en kulört färg. Jag provar mig helt enkelt fram med mängden.

HUR MYCKET VATTEN?

Rimlig mängd vatten till att färga 100 gram ullgarn är ca 3 liter vatten. 2 liter vatten går också bra men då blir det trångt i grytan och färgningen kan bli ojämn. Fast ibland är kanske just det önskvärt?








SVAMPFÄRGNING

Svampfärgning fungerar bäst med animaliskt protein: ull och silke.

För att färga med svamp är artning en förutsättning. Likaså att spendera tid i skogen. Jag är novis när det kommer till svampfärgning men ser fram emot att lära mig mer. Än så länge har jag bara färgat med citronslemskivling.






BETNING

Betning görs för att textilierna ska bli mer mottagliga för färgämnen. Och för att färgen ska bli så beständig som möjligt. De flesta färgbad är beroende av betning för att färgen ska fixeras i textilierna. Men det beror även på vilket färgämne som används, om jag inte minns helt fel går det utmärkt att färga textil med gran och valnötsskal utan betmedel.

Olika betmedel kan ge olika färgningsresultat. Jag använder mig oftast av alun och vinsten, ibland en kombination av de båda.

Ofta adderar jag betningsmedel direkt i färgbadet, framförallt vid provfärgning. När jag väger upp alun inför växtfärgning tar jag cirka 10% av textiliernas vikt. Använder jag vinsten tar jag ca 5% av textiliernas vikt.

Med fördel silas växtdelarna bort från badet innan textilierna läggs i grytan. Detta för att textilierna – och inte växtdelarna – ska ta upp betmedlet.


FÖRBETNING

Förbetning innebär att textilierna läggs i ett betningsbad innan färgning. Vatten hettas upp, betningsmedel vägs upp och hälls i grytan. Textilierna bör bada i ungefär en timme.

Enligt ett gammal recept (på växtfärgning) jag har förbetas 100 gram garn med 20 gram alun. Till detta behövs 5 liter vatten.


En fördel med förbetning är att olikbetade garn kan färgas i samma färgbad och på så sätt få olika resultat i samma bad. Det finns en massa olika recept på betning där ute och jag har mycket kvar att testa.

Observera att det inte blir ökad kulör för att mer betningsmedel tillsätts. Betningen ska vara i rätt förhållande till textilierna så att allt tas upp i tyget – och inte försvinner ut i avloppet när färgbadet hälls ut.







INNAN FÄRGNING

En god idé är att tvätta materialet innan färgning/betning. Det finns speciella tvättmedel för silke och ull.

Färgas garn bör garnet knytas om för att förhindra trassel och tov (se bild). Den lilla tråden ska sitta löst.

Sedan väljs metod för betning och allt som behövs under färgningen plockas fram. Jag lägger sällan ner torra textilier i ett färgbad.

UNDER FÄRGNING
Färgas ullgarn är det viktigt att inte röra runt i grytan, detta för att förhindra att garnet tovar sig. Andra textila material rör jag ofta om – om jag vill ha en jämn färgning.

Jag försöker hållal koll på temperaturen och låta badet vara i rätt temperatur under minst en timme. En timme brukar räcka men jag låter ofta badet stå kvar en extra stund (med plattan avstängd).

URSKÖLJNING
Det är viktigt att skölja ur textlierna noggrannt efter färgning. Det nyfärgade bör ej torkas i direkt solljus.


REDSKAP OCH VERKTYG

Egentligen behövs inte så mycket redskap för att komma igång. Jag använder:

    · Gryta
    · Tång och/eller slev
    · Våg
    · Skålar/burkar för uppvägning
    · Sil
    · Skyddsrock
    · Munskydd
    · Handskar
    · Spis

Jag borde börja använda termometer men det är lite spännande att gå på känsla.

Vid utomhusfärgning behövs förstås en extern kokplatta, gasspis eller någon form av eldstad. Och eventuellt en gryta modell större.


TILLBEHÖR

Det finns fler kemikalier och tillbehör att experimentera med. Själv tycker jag att för mig okända kemikalier är lite läskiga så jag brukar hålla mig till alun, vinsten och järnvatten men har också använt pottaska.


Järnvatten är helt enkelt vatten med rost. Jag har alltid en flaska järnvatten stående, fylld med vatten och spik. Järnvattnet bör stå och dra någon månad innan det används. Med tillsatt järnvatten brukar färgningen resultera i lite mörkare färger. Ibland lite brunare toner, ibland lite svartare.
Pottaska gör färgbadet mer basiskt och kan göra gula färger lite rödaktiga. Det är också möjligt att göra en efterbehandling i pottaska vilket också kan påverka textilens färg.





PLOCKA OCH SAMLA


Att röra sig fritt i skog och mark innebär också ansvar. Det är viktigt att inte plocka mer växter än vad som behövs, och att inte plocka allt på samma plats. Viktigast är att aldrig plocka växter som är fridlysta eller svampar som är rödlistade.

Ekollon ingår inte i allemansrätten. Det är inte heller tillåtet att plocka gran utan att fråga markägaren. 


Jag föredrar att plocka växter som jag har fått för mig att jag mycket väl får plocka, till exempel invasiva arter som lupin.


MATAVFALL


Mycket jag färgar med är rester som blir över efter matlagning, som lökskal eller morotsblast. Den där rödkålen som råkade bli möglig passar förstås också utmärkt i ett färgbad.

En del färgämnen köper jag från hantverksbaserade nätbutiker, andra färgämnen kommer från min lokala matbutik. Helst vill jag odla mer själv men så långt har jag inte kommit än.


Det där som ändå blir över efter matlagning är nog det roligaste att experimentera med. Fast frågan är också: hade jag verkligen ätit så mycket valnötter och rödlök om det inte hade blivit ett trevligt färgämne över?


BOKTIPS VÄXTFÄRGNING

Abigail Booth: A guide to natural dyes & the art of patchwork 7 stitch
Lina Sofia Lundin: Naturlig färgning : mat och kläder i ett kretslopp
Kerstin Neumüller & Douglas Luhanko: En handbok om indigo : färgning och projekt

LÄNKAR VÄXTFÄRGNING
Den virtuella floran: Färgväxter

BOKTIPS SVAMPFÄRGNING
Carla & Erik Sundström: Färga med svampar